Hopp och skutt i hettan

Jag lyckades övertala Kurt att det var dags för lite hoppning trots värmen. Han gick med på det men det skulle bara vara lite hoppning. Två hinder som var vinklade mot varandra som vi har hoppat massor av gånger men den här gången var hindrena placerade på ett lite annat ställe på ridbanan. Vips blev det mycket svårare. Min starka sida är inte precis att rida bra vägar fram till hinder och inte blev det lättare av att hinderplaceringen gjorde att Cawat ville tränga bort från det hinder vi skulle hoppa.

Passet var inte det bästa varken jag eller Cawat har presterat. Det kändes som att jag mest ägnade mig åt slarvig flängridning. Detta trots att jag fick massor av tips som jag har längtat efter. Cawat kändes som att han tyckte att banhoppning är tråkigt nu när han har fått smak för terränghoppning :). Lite stopp och lite bommar som flög men trots det och trots att vi bara skulle hoppa lite kom vi upp i höjd så att Cawat fick hoppa på riktigt några gånger. Det är skillnad mellan de skutt vi brukar ägna oss åt och riktig hoppning. Tyvärr kommer vi sällan dit så jag är ovan vid känslan men om tendensen under våren håller i sig kommer vi att få uppleva riktiga språng allt oftare.

Toril ville inte rida Phille som redan hade vilat i flera dagar därför erbjöd hon mig att rida honom. Valet stod mellan att städa bilen och rida. Då blev det ganska enkelt. Städa kan jag göra någon annan dag. Det blev en kort tur där jag faktiskt lyckades jobba med lite tempoväxlingar. När jag rider Phille ute är brukar det vara fullt ös framåt och när jag rider honom på ridbanan brukar det vara tvärstopp men nu fungerade det riktigt bra. Galoppen gick att reglera även efter att vi hade skuttat över en ministock. Dock är jag ovan vid att sitta på en häst som kan galoppera så det försökte jag mig inte ens på utan stod upp hela tiden. Oj, vad ont i vaderna jag fick av det.