Mot Strömsholm

En vecka på ridläger utan tillgång till internet betyder att jag har lite att skriva om för tillfället. Cawat, jag, Toril och Phille åkte till Strömsholm i måndags. Vi kom fram och installerade oss vid lunch och hann med ett ridpass på eftermiddagen.

Instruktör på kursen var Svante Jansson som jag har ridit för på Östermalms ridskola för hundra år sedan. Redan första lektionen lyckades han förmedla sitt mantra till mig och Cawat. För att få Cawat piggare och mer självgående skulle vi ägna oss åt tempoväxlingar.

Efter att Svante hade studerat oss några minuter konstaterade han att min vänsterhand är väldigt aktiv utan att jag får något resultat av det. Istället för att säga att den ska vara stilla sa han att jag skulle kräva att varje tygeltag jag tog skulle ge en effekt. Ville jag ställa skulle jag inte lätta förrän Cawat verkligen hade ställt. Svante är alltså inne på samma linje som KG Svensson var när han klagade på att jag gav eftergift i innertygeln hela tiden. Bara att Svante lyckades förklara det på ett sätt som jag kunde ta till mig.

Det som skulle bli mantrat för veckan var att vara konsekvent och kräva resultat. Varje hjälp jag ger ska ge ett resultat. Gör den inte det får jag inte ge mig utan upprepa den tills jag får resultat. Det låter ganska grundläggande men eftersom jag utgår från att det är fel på hjälpgivningen när jag inte får resultat har jag lagt ner.

Jag vet inte om jag har skrivit om det tidigare men i våras var det en artikel i Häst och Ryttare om lastning. Någon hade forskat på hur man gör om man får problem med lastning. Tydligen gör de flesta som jag när jag får problem. Man testar en metod i tre minuter och sedan byter man. När jag får problem och testar en metod och den inte fungerar byter jag efter en liten stund eftersom det måste vara fel på metoden. Antagligen hade det gått bättre om jag hade varit lite mer ihärdig. Något jag har blivit bättre på nu.

Stallet vi fick bo i var Kungsstallet som jag bara har gått förbi tidigare men aldrig varit inne i. Det är ett kallstall där alla hästar har stora fönster ut vilket jag har tyckt verkat jättebra. Men Cawat som blir lite stressad av att vara ute och resa, tyckte inte att det räckte med att Phille stod i boxen mittemot utan hade ett stort behov av att kontrollera allt som hände utanför fönstret. Därför fick han ha fönstret stängt hela tiden i början och på natten hela tiden.

Alla öppna fönster ledde till att stallet var invaderat av kajor, vilket för övrigt hela Strömsholm var. De flög in i fönster och svimmade eller dog och låg utslagna lite överallt. En dag när Cawat och jag kämpade med vår lektion sköt de kajor men det hörde som tur var varken Cawat eller jag.