På tisdagen var det dags för Cawat och min första lektion för Svante ensamma. Jag var lite fundersam på hur Cawat skulle reagera på att vara ensam i ridhuset men det gick bra. Läktaren var bara lite läskig.
Svante kan nog beskrivas som både envis och uthållig. Han börjar med att kräva att jag kan få ett arbete att fungera i skritt på en volt innan man får gå vidare. Fungerar det inte kan man fortsätta på volten i skritt i tre veckor innan man kan gå vidare. Det var jag lite rädd för innan jag åkte på kursen för att jag trodde att det skulle ha en sövande effekt på Cawat men det var tvärt om.
Första dagen skrittade vi mest och vi fick aldrig lämna volten men skritten hade en uppiggande effekt på Cawat eftersom han inte fick gå och lufsa utan skulle jobba och lyssna hela tiden. Jag fick jobba med tempoväxlingar hela tiden. Till det la vi lite sidvärtsarbete men problemet var snarast att Cawat helst gick på tvären hela tiden för att slippa gå fram. Jag har nog aldrig känt att Cawat har gått så mycket på tvären och på dubbla spår som den här dagen men enligt Svante berodde det på att han inte gick fram ordentligt så det var snarare bjudningen jag skulle jobba med än att försöka räta ut honom.
Både Cawat och Phille hade sina lektioner på förmiddagen. Framåt eftermiddagen skrittade vi ut på dem för att de skulle få röra lite på sig. Vi hade visserligen tillgång till paddockar men där stod de mest och hängde. Vi styrde kosan mot Slottet och galoppbanan. För att komma dit måste man gå genom en tunnel och två broar vilket många hästar tycker är läskigt. Men när Cawat och jag var på Strömsholm för två år sedan var det inga problem. Eftersom jag hade skrutit om det för Toril hade Cawat och jag något att bevisa. Just innan första bron stannade Phille eftersom han är rädd för får. Då hakade Cawat förstås men när han upptäckte bron spetsade han öronen och satte fart. Hela vägen till galoppbanan gick han så fort att Phille knappt hann med och med spetsade öron. Inte precis likt Cawat. Jag undrar om han kände igen sig och visste vad som fanns där framme. Jag var till och med tvungen att höra med Kurt om han hade varit där med Cawat så att det kanske var något annat minne som vaknade till liv men icke.
Vi tog ett varv i lugn och fin galopp på banan. Det gick bra så när som på att Cawat la in en tvärnit så jag åkte fram över halsen och Toril gjorde likadant på Phille eftersom de låg i hasorna på Cawat. Innanför galoppbanan finns några upphopp och stockar som vi skuttade över när vi var där sist. Naturligtvis var vi tvungna att testa dem igen. Cawat som inte gilla att hoppa tyckte att detta var skoj. Inga höga hinder men han tog sig över och vi hade skoj. Vi fick lite blodad tand och tog oss förbi Tågbanan på vägen hem men där var de flesta hinder för höga för att vi skulle ge oss på dem men banken tog vi från alla möjliga håll. Skoj tyckte både Cawat och jag.
Svante kan nog beskrivas som både envis och uthållig. Han börjar med att kräva att jag kan få ett arbete att fungera i skritt på en volt innan man får gå vidare. Fungerar det inte kan man fortsätta på volten i skritt i tre veckor innan man kan gå vidare. Det var jag lite rädd för innan jag åkte på kursen för att jag trodde att det skulle ha en sövande effekt på Cawat men det var tvärt om.
Första dagen skrittade vi mest och vi fick aldrig lämna volten men skritten hade en uppiggande effekt på Cawat eftersom han inte fick gå och lufsa utan skulle jobba och lyssna hela tiden. Jag fick jobba med tempoväxlingar hela tiden. Till det la vi lite sidvärtsarbete men problemet var snarast att Cawat helst gick på tvären hela tiden för att slippa gå fram. Jag har nog aldrig känt att Cawat har gått så mycket på tvären och på dubbla spår som den här dagen men enligt Svante berodde det på att han inte gick fram ordentligt så det var snarare bjudningen jag skulle jobba med än att försöka räta ut honom.
Både Cawat och Phille hade sina lektioner på förmiddagen. Framåt eftermiddagen skrittade vi ut på dem för att de skulle få röra lite på sig. Vi hade visserligen tillgång till paddockar men där stod de mest och hängde. Vi styrde kosan mot Slottet och galoppbanan. För att komma dit måste man gå genom en tunnel och två broar vilket många hästar tycker är läskigt. Men när Cawat och jag var på Strömsholm för två år sedan var det inga problem. Eftersom jag hade skrutit om det för Toril hade Cawat och jag något att bevisa. Just innan första bron stannade Phille eftersom han är rädd för får. Då hakade Cawat förstås men när han upptäckte bron spetsade han öronen och satte fart. Hela vägen till galoppbanan gick han så fort att Phille knappt hann med och med spetsade öron. Inte precis likt Cawat. Jag undrar om han kände igen sig och visste vad som fanns där framme. Jag var till och med tvungen att höra med Kurt om han hade varit där med Cawat så att det kanske var något annat minne som vaknade till liv men icke.
Vi tog ett varv i lugn och fin galopp på banan. Det gick bra så när som på att Cawat la in en tvärnit så jag åkte fram över halsen och Toril gjorde likadant på Phille eftersom de låg i hasorna på Cawat. Innanför galoppbanan finns några upphopp och stockar som vi skuttade över när vi var där sist. Naturligtvis var vi tvungna att testa dem igen. Cawat som inte gilla att hoppa tyckte att detta var skoj. Inga höga hinder men han tog sig över och vi hade skoj. Vi fick lite blodad tand och tog oss förbi Tågbanan på vägen hem men där var de flesta hinder för höga för att vi skulle ge oss på dem men banken tog vi från alla möjliga håll. Skoj tyckte både Cawat och jag.
Under lektionen pratade Svante om vikten av att hålla armbågarna längs kroppen. Jag förstod inte alls varför han tog upp det. Mina var ju som slickade. Trodde jag ända tills jag såg bilderna som tog under lektionen. Men det blev faktiskt bättre till nästa dag. Det var länge sedan jag såg mig själv på bild när jag rider och det ser förfärligt ut. Katastrofal sits och Cawat är låg i formen men det bjuder jag på :).
Lite bättre
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar