När vi hade smakat på alla delarna i programmet blev det lite vanlig lektionsdrillning för att få in vänsterbakbenet och ut högerbogen. Jag fick flytta honom och jobba en hel del med understödjande tygeltag. När jag gjorde det började det ringa en klocka från Strömsholm. Kanske kan jag plocka fram den kursen ur minnet om jag får några lektioner på mig. Det som var lite skoj var att jag lyckades flytta honom i galopp och att Monica ansåg att jag kunde ställa honom till höger. Det har vi ju gett upp hela våren så något har hänt.
På eftermiddagens lektion började vi med att rida igenom programmet. Cawat lufsade på i en jämn takt och stadig form genom hela programmet. Nu är det enda som fattas att få honom mellan hand och skänkel. När han är där kommer han antagligen att vara ungefär tio mil kortare i formen. Då är vi nog redo att visa upp programmet.
För att komma dit jag vill måste jag ändra min ridteknik, rida mycket mindre med handen och ändå kunna plocka ihop hästen som jag har kunnat förut. Dessutom måste jag förbättra min sits. Därför ägnade vi resten av passet till sitsträning. Det MÅSTE jag fortsätta med hemma. Varje dag.
När vi tittade på filmen från programridningen kändes det bara nedslående. Min sits ser ut ungefär som för fem år sedan och Cawat är bara jättelång. För att peppa mig kom Monica på massor av saker som har blivit bättre det senaste året. För att motbevisa henne gick jag hem och tittade på gamla filmer och kunde konstatera:
- Cawat har gått i betydligt bättre form tidigare
- Jag har haft en lugnare sits
- Jag är mer avslappnad i överlivet och armarna
- Armarna är i bättre position
Nu håller det inte längre att skylla på hästen. Det är jag som måste jobba för att bli bättre.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar