Första ridpasset hemma fick bli en blanding mellan promenad och träning. Ridit seriöst på ridbanan har vi inte gjort på nästan tre veckor och för att göra det enklare för mig tog jag mitt favorit bett, det raka.
Innan det kunde bli tal om ridning var jag tvungen att göra något åt en glappande baksko. Inte det lättaste när han inte ville lyfta på foten. Jag förstår varför förra hovslagaren gav upp och skickade en tacksam tanke till Burre som tröttnar först när jag har hållit på ett bra tag. Tillslut fick jag dit en söm och skon satt bättre men med en ny och resten nerslitna såg det ut som en löstand i en tandlös gom.
Cawat tuggade på bra och vi kunde göra lite tempoväxlingar och jobba lite med det jag kom ihåg från sist vi var på Blåkulla. Jag var nöjd med passet även om det var ovant att vara på ridbanan. Jag tyckte Cawat kändes lite slingring men det var nog bara för att jag inte var riktigt med. Även jag har vant mig vid att vi bara ska gå rakt fram i skogen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar