Hoppning

Igår var det äntligen dags för första hoppningen efter vårt sommarlov. Cawat var jätteduktig!

I vanliga fall brukar fokus på framridningen vara att få Cawat att gå fram men nu fick jag jobba med att få honom i en rund form hela tiden. Även i övergångarna och i pauserna när jag är snabb med att bara släppa allt och låta honom ramla in i avsaktningar. Då blev det skäll. Jag fick slita redan innan jag började hoppa men det gav resultat. Ovanligt rund och fin form för att vara med mig på ryggen. Och en Cawat som verkade nöjdare med det nya bettet han fick. Bettet han har gått på ett tag är för stort för hans mun däremot visade sig det raka bett som låg oanvänt på min vind visade sig passa perfekt så det är hans nu.

Vi hoppade två räcken med tre språng mellan. Först fick vi fyra språng men när Cawat förstod att det skulle vara tre tog han i och sträckte ut sig allt vad han kunde för att inte behöva ta ett fjärde språng när han var en bra bit från andra hindret. Den största delen av tiden låg hinder höjden på typ 30cm men när vi hade hållit på en stund höjdes de plötsligt fort. Tillslut låg det sista hindret på 110cm! Och inte ens det stannade Cawat för. Däremot rev vi ett antal gånger men vi kom över! Med tanke på att vårt rekord ligger på 120cm tycker jag att det var jättebra att ta sig över 110cm när vi inte har hoppat på evigheter. Och utan stopp eller att det var läskigt. Det var inte värre än de lägre hindrena vi hoppade.