Misär

Självständig ridning på ridbanan är inte min starka sida. Tanken var att jag skulle ägna mig åt det igår men det gick inte något vidare. När jag hade snurrat runt på ridbanan en stund beklagade jag mig för Toril, som gjorde en fantastisk insats som ridlärare. Hon vet hur Kurt vill att jag rider Cawat och hon lyckades få Cawat dit och förklara på ett sätt som jag begrep. Det var inget nytt under solen men ändå fick jag känslan av att jag plötsligt förstod.

Toril hjälpte mig en bra stund och till slut kunde jag fortsätta på samma väg ensam. Det som började som misär slutade som ett jättebra ridpass. Hemligheten som Toril lyckades förmedla var hur jag ska hålla ihop Cawat i en mycket rundare form än jag har gjort hittills. Nu vet jag varför jag inte har gjort det tidigare. Det kräver ju så mycket mer arbete... Men från och med nu så är det arbete från min sida som krävs. Då kanske det kan bli bättre. Det kommer det inte att bli om jag bara ägnar mig åt bekvämlighetsridning.

När jag hade "rätt" form gjorde jag massor av övergångar och tillslut kunde jag behålla formen även i dem. Hoppas bara att jag kommer ihåg allt vi gjorde idag. Och ett stort tack till Toril som stannade kvar i stallet och hjälpte mig i stället för att åka hem och äta en god middag.