Första ridpasset på morgonen var en total misär från min sida. Jag trodde att jag förstod vad vi skulle göra men tydligen icke. Och inte heller kunde jag korrigera mig när jag fick instruktioner.
Vi skulle träna överstrykningar i övergångar, något som jag verkligen behöver men det var först på slutet som jag började komma på hur det hela skulle gå till.
På eftermiddagen skulle vi ha programridningsträning men jag valde att fortsätta med morgonens övning för att kanske kunna begripa mig på den. Nu gick det bättre. Och redan när jag red fram Cawat fick jag upp lite fart i honom vilket ledde till en bättre sits. Och att Cawat blev lite kortare, nu var han bara åtta mil för lång istället för tio i början av helgen.
Andra passet gjorde Monica en intressant iakttagelse När jag ska fatta galopp blir skänkeln stilla. Alltså måste jag tänka att jag ska fatta galopp hela tiden. Något jag får försöka ta med mig och klura på hemma.
Båda ridpassen filmades och vi tittade på dem tillsammans. Jättenyttigt. Jag skulle absolut vilja bli mer filmad. Och tvingad att titta för det är svårt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar