Vi kämpar på

I fredags var det en riktigt trött Cawat som Kurt först satt upp på. C brukar vara pigg när Kurt rider men nu såg det ut ungefär som när jag är inne på tävlingsbanan. Fokus under dagens pass blev därför att få Cawat att lyssna på skänkeln och för mig blev det att träna på att behålla formen trots att C inte rörde sig i slowmotion. Svårt.

Jag föredrar att antingen rida i ok form eller ok framåtbjudning. Kombinationen är överkurs för mig. Oj, vad jag fick slita för att det inte skulle bli soppa. Av någon anledning hade jag dessutom extra svårt för att få till sitsen nu. Under passets gång kom jag på att jag kunde skylla på att jag fick solen i ögonen om jag lyfte blicken från Cawats man. Vad gör man inte för att slippa jobba bort ett fel?