Älskade Cawat

Nu har den dagen kommit när det är dags att sammanfatta mina år som medryttare på Cawat. Att jag överhuvudtaget blev medryttare på honom berodde på ett missförstånd. Jag hade hört talas om att han var speciell och frågade kompisen hur illa det var. Han är som Julius svarade hon. Julius var min stora favorithäst just då. Det jag inte tänkte på var att samme Julius var hennes stora skräck.

Jag har nog aldrig ansett mig så duktig på att rida som första gången jag red Cawat. Allteftersom tiden har gått och jag har lärt mig mer har jag insett hur lite jag kan men då ansåg jag mig nästan fullkomlig. I början varken red jag ut eller hoppade men jag åkte av ändå. Och när jag inte åkte av reste han sig. Nu har jag ridit ut massor på honom även om jag helst hade sällskap och hoppat har vi gjort regelbundet i några år och på slutet gick det bra.

Med Cawat gjorde jag min första tävlingsstart någonsin och efter några års tävlande fick vi vår första placering med 70% i en Lätt C. Då hade Burre den stora fräckheten att sno åt sig ärevarvet! Det sista året började tävlandet gå lite bättre och jag tror att vårt bästa resultat är 64% i Lätt B.

Det roligaste jag gjorde med Cawat var båda gångerna när vi var på Strömsholm och testade lite terränghinder. Hopprädd ryttare på hopprädd häst som travhoppade en stock på 90cm.

Ett av de dråpligaste tillfällena med Cawat var när jag skulle longera Cawat innan jag satt upp, vilket jag gjorde under en period. Detta var i början när jag fortfarande hade ambitionen att vara fin när jag red hemma på ridbanan och alltså hade ridstövlarna på. Det var vinter och ridbanan liknade mer en skridskobana än en ridbana och sulorna på mina stövlar var blankpolerade. Jag började longera men efter en stund var det snarare Cawat som longerade mig. Efter det har jag bara ridit i ridstövlar hemma en handfull gånger...

Det härligaste vi gjorde tillsammans var nog när vi fick sällskap när vi gick ut och kunde galoppera långa sträckor.

Räknar jag på alla ofrivilliga avsittningar jag har gjort från Cawat tror jag att jag landar på drygt 30-40st. Jag tappade räkningen vid 25 och efter det har det varit några styckna... Det ger ett snitt på en avsittning varannan månad. Visst var det lite fler i början men det bara drygt två månader sedan sist.

Den roligaste avsittningen var en av de första gångerna jag hoppade C och åkte fram på halsen och fastnade när öronen tog emot. Efter lite funderande sänkte C halsen och det var bara att kliva av. Den som gjorde ondast var när jag slog sönder staketet till ridbanan. Efter det föredrar jag ridbanor med ruttna staket. Hade det inte varit ruttet hade min rygg gått av istället. Trots alla avsittningar har jag klarat mig helt utan sjukhusbesök och men.

Jag har alltid varit och kommer alltid att vara en som åker av mycket så det bekommer mig inte så mycket. Det som kanske inte var så bra med alla avsittningar var att Cawat tog för vana att gå hem själv när vi red ut en gång om året men även det gick bra varje gång.

Det läskigaste jag var med om på Cawat var när han reste sig med en ny sadel. När han stod och balanserade på bakbenen upplevde jag att han vinglade till och tappade balansen men det var bara stiglädrena som lossnade från sadeln så det var ingen fara.

När jag ville ha en egen häst valde jag att inte satsa på Cawat eftersom han inte ville hoppa och jag inte trodde att jag någonsin skulle kunna lasta honom själv. Lasta har jag gjort själv i drygt ett år med bara ett återfall och nu började hoppningen gå bra.

På slutet fick jag känslan att Cawat trivdes bättre borta än hemma. Han skötte sig alltid bättre när vi reste bort. Både när vi var på kurs och sommarlov skötte han sig perfekt. När vi var på kurs i somras trodde den som ägde gården att det var en av hennes hästar som stod uppställd på stallgången när det var Cawat som stod där. Hästen hon såg tyckte hon såg ut att känna sig som hemma nämligen.

Säga vad man vill om Cawat men det är den enda hästen som jag har suttit på och fått känna på både byten och det närmaste mellantrav jag någonsin har varit. Vi har även fått hjälp med att trampa i skritt några gånger. Utan honom hade jag varit en mycket oerfaren tävlingsryttare. Nu är jag en erfaren tävlingsryttare som har lärt mig att resultatlistorna skall läsas nerifrån och upp.

Kanske var det dags att sluta rida honom för jag vill rida mycket och träna och han började bli gammal och skröplig. Det började för ett halvår sedan och blev värre efter sommaren. Kanske var det dags för en missförstådd häst att bli pensionär.