Lös häst på stan

brukar jag skriva om ibland. Förra lördagen hade jag nästan en häst utanför köksfönstret. Ryttaren ramlade av under jakten och hästen gjorde sitt bästa för att leta reda på sin transport några kilometer längre bort. Tydligen gick det inte alls bra för ryttaren och ryktet säger att olyckan berodde på en olämplig konstruktion på hindret. Dessutom var det inte det enda hindret som inte var lämpligt utformat.

Förra året var jag med på några förjakter som jag tyckte var jätteroliga. Men jag litade på att de som ledde jakten hade tillräcklig kunskap för att utforma den på ett bra sätt. Som nybörjare är man helt utlämnad. För mig är det något som gäller all träning. Jag litar på att det min tränare säger är bra för mig och min häst, eller åtminstone inte dåligt för oss. Ibland kanske man behöver testa gränser för att flytta dem och då kan det som kanske inte känns bra vara rätt. Då gäller det att man har förtroende för instruktören. Att instruktören inte alltid förtjänar det förtroendet har jag och Burre fått erfara. För att återgå till ämnet så lär det inte bli några fler förjakter för min del. Tråkigt.

Dagens hästaktiviteter började med en uteritt i solen. Kylan kompenserade vi med att hålla ett högt tempo. Hösten visade sig från sin bästa sida idag. Till och med hovarnas ljud mot marken var härligt. Grus blandat med frostnypta löv gav ett mysigt frasande ljud när vi svävade fram i skogen.

På eftermiddagen fick jag erfara att det blir mörkt tidigare än jag trodde. Jag hade insläppet i stallet och ville ha alla hästar inne innan det blev mörkt. Då hade jag behövt starta en stund tidigare än jag gjorde... Det tog en liten stund att fixa allt. När jag var klar kände jag inte för att rida så det blev en promenad med Burre. Premiär för fullständig mörkerutrustning. Jag var på Lillhästen och handlade tidigare under dagen och de sponsrade mig med klämmor att sätta fast lysena i reflextäcket med. Burre brydde sig inte ett dugg om ljuset som förföljde oss.

Jag tyckte det var dags att testa en ny väg. Sagt och gjort. Vi fick gå helt ensamma på en bilväg med gatubelysning! Från början hade jag bara tänkt gå bort och vända men vi var ju "tvungna" att titta oss omkring på vägen och tillslut hade jag tappat bort mig. Så småningom kom vi hem men vi hade varit ute längre än jag hade tänkt mig.