Svårare utan hjälp

I fredags red jag Burre helt utan hjälp. Då blev det svårare. Till en början gick han bra med sluten mun men efter ett tag började han tugga. Vad skulle jag göra då? Jag ville driva honom till handen då men kanske var det så att han började tugga för att han hade smygökat och att det gick för fort för att han skulle orka gå balanserat?

Jag kunde få honom att sluta tugga korta stunder men sen kom det tillbaka. När vi hade hållit på ett tag tänkte jag att vi gott kunde testa om det blev någon skillnad om vi lämnade ridbanan. Ute brukar han ha mer bjudning. Då kanske det blev bättre. Det gjorde det, framför allt på hemvägen när han har extrem god "framåtbjudning".

Södertörns alla rådjur måste haft årsmöte nära stallet på fredagkvällen för under den korta tid vi var ute såg vi massor.